Fiskfakta

Abborre

Abborre (Perca Fluviatilis) tillhör abborrfamiljen och är en av våra vanligaste söt- och bräckvattenfiskar. Den är spridd i nästan alla större vattendrag i Sverige nedanför fjällkedjan och finns i Östersjön och in i Öresund. Abborren förekommer ofta i stora mängder med vikter runt några hekto. En abborre på ett kilo är en stor fisk. Det svenska rekordet är 3,15 kg.

 

Abborrens utseende

Det är lätt att känna igen abborren på tvärränderna över kroppen och de röda fenorna. På ryggen har abborren två fenor varav den främsta är taggig.

 

Abborrens vanor och utbredning

Abborren är vår kanske vanligaste fisk och finns i så gott som alla vatten. Den är mycket rovgirig och lätt att få att nappa både på mete och spinn.  

 

Under sina två första levnadsår äter abborren huvudsakligen plankton. När abborren är runt 11-12 cm börjar den också äta bottendjur som mygglarver, vattengråsuggor, märlor och kräftungar.

 

Nästa dietbyte sker runt 16-17 cm då Abborren börjar jaga fisk. Från och med 20 cm längd dominerar fisk födan. abborrens favoritbyte är löja, nors, elritsa, småspigg, mört och yngel av den egna arten.

 

I mindre vatten är risken stor att abborren konkurrerar så kraftig om födan att den inte kan växa sig stor. Sådana bestånd av små Abborrar kallas tusenbröder finns i många småvatten. Ett sätt att få abborren i sådana vatten att växa till sig är att sätta ut rovfisk eller att fiska den hårt. De fiskar som blir kvar får då chansen att växa till sig.

 

Abborren är en värmeälskande fisk som gärna håller till i ytan eller i uppvärmda strandregioner under sommaren. Abborren simmar normalt inte i stim, men kan ofta samlas i mängder där jakt.

 

Fiske efter abborre

Abborren är lättfångad, inte bara för att den finns i mängd i de flesta vatten utan också för att den är aggressiv och gärna hugger först och frågar sen. Får man igång abborren ordenltigt med kastspöet drar den till sig fler och fler abborrar som alla avundsjukt kastar sig över betet. Den hugger på nästan vad som helst och är inte så kräsen förnär på dagen du fiskar som gäddan är.

 

Ändå kan man säga att det bästa fisket efter abborre sker på morgonen eller när solen står lågt på kvällen. Viktigt att tänka på är att söka fisken där vattnet är varm och där det finns tillgång till skyddande växligthet.

 

Mete är en vanlig metod för att fiska abborre, men de största fiskarna äter bara fisk och då är kastspö med t ex spinnare en bättre metod.

 

Läs mer om abborre

Eftersom abborre är en så populär sportfisk finns det väldigt mycket skrivet om fiske efter abborre. En bok jag kan rekomendera är Arne Bromans bok Abborrfiske.

Gös

Gös är abborrens större och mera ovanliga kusin. Gösen är en utpräglad nattfisk som smakar utmärkt och ofta väger ett par kilo. Det svenska rekordet är på 12,007 kg.

 

Gösens vanor och utbredning

Gös är en abborrfisk med två ryggfenor, en främre hårdstrålig och en bakre mjukstrålig. Detta gör att den inte kan förväxlas med någon annan fisk är möjligen abborren, men då av en mycket ovan fiskare. Gösen skiljer sig från Abborren genom sin långsträckta kroppsform, att gösen saknar abborrens tvärränder och genom sin ofta betydligt större vikt. Den långsträckta formen gör att den ibland kallas gädd-abborre, den ser lite ut som ett mellanting mellan gädda och abborre.


Gös är inte alls lika vanlig som abborre eller gädda. Gös trivs främst i lugna slättsjöar.
Gös är liksom gäddan och abborren en uttalad predator, dvs. den huvudsakliga födan är fisk. Den står ofta pelagiskt och jagar i skydd av mörkret. Den gynnas av dålig sikt som slammiga sjöar eller sjöar med mycket växtplankton. Det grumliga vattnet passar gösens jaktteknik att smyga sig på bytet. Därför trivs gösen gärna i mörtrika sjöar eftersom mörten gör att vattnet grumlas.


Fiske efter gös

Fiske efter gös sker sent på kvällen och gärna några timmar efter att solen har gått ned. Det är inte ovanligt att under en längre fisketur först få gädda tidigt på kvällen för att därefter få gös när det mörknar.

 

Liksom gäddan fiskar man gös mest med spinn med stora drag som wobblers, skeddrag, jiggar eller stora spinnare. Men till skillnad från gäddan behöver man söka gösen mer aktivt över ett större område och i alla vattnets nivåer. Därför är trolling en bra metod för gös, med flera spön som fiskar av olika djup för att hitta dagens (eller nattens) fiskedjup. Det går också bra att fiska gös genom att driva över de intressanta områdena och kasta.

 

Även om gös står uppe i vattnet så finns det vissa områden som är intressantare än andra. Sök i sjön på de ställen där bytesfisken samlas. Vanliga exempel på detta är i slutningar eller toppar.

Gädda

Gädda är vår största och mest spännande sötvattensfisk och kan bli upp emot 20 kg. Den fins i alla större vatten och i Östersjön. Den går inte att ta miste med någon annan fisk med sitt långsmala utseende med fenorna placerade längst bak, platta och breda nos.

 

Bräckvattengäddorna som går i fritt vatten är ofta lite gulare medan gräsgäddor från växtrika sjöar är kamoflagefärgat gröna.

 

Gäddans vanor och utbredning

Gädda finns i alla sjöar som inte är kraftigt försurade eller saknar tillräckligt med syre. Den förekommer också i rinnande vatten, men föredrar du de lugnare partierna. Gädda finns i hela Östersjön och upp i Öresund.

 

Gädda är till skillnad från abborren en kallvattensfisk. Det gör att den kan vara svår att nå på sommaren då den går djupt där vattnet håller lägst temperatur. Tidigt på morgonen och på kvällen kommer den upp mot vassen för att äta.

 

Bara honorna blir riktigt stora, gäddhanarna blir mycket sällan över 5 kg och blir könsmogna redan vid 2-3 års ålder när de väger ett halv kilo (25-40 cm längd) .  Honorna blir könsmogna vid 3-5 års ålder då de väger 0,5 - 1 kg (40-55 cm). Honorna kan bli mycket storvuxna, enstaka exemplar har fångats i Sverige över 20 kg. De största gäddorna som rapporterats har vägt 35 kg, varit 150 cm långa och 30 år gamla.

 

Gäddans föda efter yngeltiden består bara av fisk eller andra levande byten. mört, sarv, abborre och strömming är viktiga byten men gäddan hugger på allt som har rätt storlek, även andra gäddor. Gäddan tar gärna stora byten, upp emot 20-30 procent av den egna kroppsvikten.

 

Fiske efter gädda

Gädda är kanske den mest spännande sötvattensfisken att fiska efter. Alla kan få den, men det är få förunnat att få de riktigt stora.

 

Gädda fiskas oftas med spinn eller trolling med stora drag. Wobbler, skeddrag eller stora spinnare och jiggar är populära. Tänk på att du behöver ett spö med lite ryggrad. Du behöver också en ordentlig tafs, gäddans tänder biter lätt av en vanlig lina.

 

Gädda hugger på det mesta som rör sig, men det är viktigt att fiska på rätt plats och rätt tid. Till skillnad från abborren har gäddan tydliga huggtider koncentrerade till de tider då solen står lågt. Ofta kan det vara fullt hugg i en timme och helt dött före och efter.

 

Viktigt att tänka på är att gäddan är en kallvattensfisk. Mitt på dagen en solig sommardag kan den gäddan vara omöjlig att nå där den står på stora djup i det kallaste vattnet. På kvällen går den upp mot vassen och då kan man glida förbi vasskasten och kasta innåt mot vassen, eller sakta trolla förbi.

 

Man kan också trolla efter gädda ute på öppet vatten och lite större djup. På så sätt kan man med lite tålamod hitta gäddan även om man inte vet precis var den står. Använd djupriggar eller djupparavaner om du vill komma ner ordentligt. Djupparavaner räcker för att komma ner på 5-10 meter och är lättare att sköta än djupriggar. Vid enklare trolling kan du lätt ha två spö ute, sätt då betena på lite olika djup.

 

Andra sätt att fiska gädda är angelfiske på vintern, då du agnar 10-20 angeldon med levande fisk. Detta är ett säkert sätt att få gädda på morgonen.

 

För att nå gäddan i bevärlig vegetation är att "slanta", dvs precisionsmeta med levande mört i små öppningar i vassen. Det är en fördel om man är två, då kan en backa båten med årorna och den andra hålla ett långt metspö som med agn som sänks ned i lämplig öppningar. Tänk på att betet måste röra sig för att locka till hugg! Vid mete av gädda med levande agn är det viktigt att vänta med mothugget tills gäddan har gjort sin rusning och stannat för att vända sitt byte. Först när gäddan har satt i sig bytet och börjat röra sig igen är det dags för mothugg.

Mört

Mörten (Rutilus rutilus) är en sötvattens- och bräckvattenfisk tillhörande familjen karpfiskar.

Mörten är en av Sveriges vanligaste sötvattensfiskar. Den finns över hela landet. Mörten lever som regel i kanten av sjön, men om vattnet är grumligt kan de också hålla sig längre ut från stranden.

Vanligtvis är mörten cirka 20 cm lång, men den kan bli upp till 50 cm. Den väger oftast inte mer än ett halvkilo. Den är silverglänsande och har röda ögon.

Mörten leker i maj och juni och kan då lägga upp till 100 000 ägg, som kläcks efter 4 till 10 dagar. Mörten äter smådjur såsom små blötdjur, insektslarver och insekter den fångar på vattenytan, och växtdelar såsom mossa och alger. Bland mörtens naturliga fiender finns abborre och gädda. Mörten lever cirka 25 år.

I Sverige äter man inte mört längre (till skillnad från Östeuropa), men den är viktig som föda för rovfiskar som gäddor. Mört används ofta som agn för att fånga annan fisk.

Mörten har inplanterats i sjöar, som tidigare varit skadade av försurande nederbörd. Sjöarna har återställts med omfattande kalkning. Mörten tjänar som biologisk logg, de klarar fortplantningen om pH-värdet hålls rimligt högt.